Min vår gick i graduskrivandets tecken, och i samband med det jobbade jag också deltid på Elisa. Graduskrivandet gillade jag, och jag hade inga svårigheter att få ur mig text, snarare var problemet mer det att korta ner skrivandet så det inte skulle bli en doktorsavhandling. Träningarna gick ändå bra och jag tränade regelbundet och så mycket som det bara gick. Körde mycket gummibandsövningar av olika slag för att försöka förbereda kroppen inför löpning längre fram mot våren. I slutet av mars, början av april tog jag mina första löpsteg, och de kändes förvånansvärt bra, med tanke på att att jag inte sprungit sedan i december.
I mars bestämde jag mig för att lite extempore åka på träningsläger till Teneriffa två veckor i April. Jag behövde en liten motivationskick, och värme och bra träningsförhållanden lockade mer än någonsin. Åkte i väg med den här tjejen,
och vi hade ett riktigt lyckat träningsläger i superbra förhållanden. Det var grymt varmt, över 30 grader varje dag i solen, och jag kunde för första gången sedan i december 2012 springa med spikskor. På Teneriffa började jag någonstans hoppas att kanske det ändå skulle kunna bli något av utomhussäsongen trots allt, fast att min träningssäsong inte varit i närheten av vad den borde ha varit.
Väl hemma från träningslägret väntade en tuff period med färdigställande av gradu, jobb och en plötslig flytt till Jyväskylä. Under den här perioden var jag konstant trött, och kände återigen att kanske det trots allt INTE blir något av tävlingssäsongen. Hade tre veckors heltids introduktion till mitt sommarjobb, och det tog på krafterna något enormt. Tränade också vid sidan om, men många gånger fick jag ändra på det planerade träningsprogrammet för att jag helt enkelt var för trött. Tävlingssäsongen öppnades den 8 juni om jag inte minns helt fel. Sprang på hemmaplan här i Jyväskylä, utom tävlan i juniorklassen, eftersom att det inte fanns någon seniortävling just den helgen. Jag kommer ihåg att jag var helt sjukt nervös inför tävlingen. Har nog aldrig i mitt liv varit så nervös tidigare inför en vanlig tävling. Hade ingen aning om i vilken form jag var, och kroppen kändes fortfarande trött och seg. Till min lycka gick tävlingen strålande, sprang 13.60 i + 2.2, alltså lite för mycket medvind, men det spelade absolut ingen roll. Var så lättad och glad över att kunna springa så pass fort direkt i första tävlingen att jag nog svävade lite på moln de kommande dagarna.
I juni fick jag också mina ekonomie magister papper på posten, och den utbildningen som påbörjades hösten 2007 i Åbo fick ett slut. Jag gick ut med bra betyg, och fick ett M på min gradu, det tredje högsta betyget, och jag känner mig väldigt stolt över min prestation. Har lyckats kombinera idrott på elitnivå med universitetsstudier på ett bra sätt. Visserligen har det krävts mycket planering och pusslande från min sida, men tycker ändå det har gått hyffsat smärtfritt.
Tillbaka till idrottandet. Tävlingssäsongen gick ändå för min del över förväntan, även om det kändes som att den där toppformen aldrig riktig infann sig. Nytt pers på 100 m slätt med 11.95 värmde, och på häcken sprang jag som bäst 13.62 i godkända förhållanden, och 13.48 i lite för mycket medvind. Formen höll sig dock inte hela sommaren, så redan i augusti började min dåliga träningssäsong ge sig till känna, och det märktes på resultaten. Det blev en så kallad snabb formtopp för min del, men det var jag inte allt för ledsen över. Sprang många lopp på en bra nivå kring 13.6-13.7, och loppen kändes inte särskilt snabba så det finns nog mer att ta av. Hade ganska så stora problem med häcktekniken i somras, men det är ju kanske inte heller så konstigt med tanke på att jag i snitt kunde göra en häckträning i veckan från och med April för att inte överbelasta foten, vilket i slutändan inte är särskilt mycket. Jag hade inte heller någon tränare som kunde kolla på min häckteknik i Jyväskylä, vilket också gjorde det hela ännu lite svårare.
Sommaren i sig innehöll många glädjeämnen, men också många tårar. Var allmänt trött och slut av att försöka hitta en vettig rytm mellan jobb och träning/tävling, och flera gånger rann tårarna här hemma, och allt kändes hopplöst. Har funderat på om jag hade kunnat göra något annorlunda för att underlätta min situation, men har inte ens så här i efterhand kommit på en vettigare lösning. Det var bara att stå ut och vänja sig.
Efter avslutad tävlingssäsong bestämde jag mig för att jag vill ha en hel del förändringar i mitt idrottande inför säsongen 2014. Jag bestämde mig för att hitta en coach här i Jyväskylä, vilket visade sig vara svårare än vad jag trott. Men skam den som ger sig. Coach hittade jag i Vesa Rantanen, och fick på köpet med en härlig träningsgrupp som jag trivs oerhört bra med. Tog också det stora beslutet att byta förening från Aavasaksan Urheilijat till Jyväskylän Kenttäurheilijat. Det beslutet funderade jag på länge, men hittills har det känts som den bästa lösningen.
I oktober började också höstträningen för min del, och det var mycket inspirerande att träna med ny coach och ny grupp. Har tränat mycket, men ändå med hög kvalité hela hösten, och har för första gången på många år kunnat genomföra i princip alla de träningar som planerats. Styrkenivåerna har ökat, och alla hopp och häckträningar har känts bra. Inomhussäsongen 2014 får väl visa om träningarna gett resultat, men det känns som att jag inte borde springa helt dåligt iaf :)
Efter den här lilla romanen (återigen) börjar det väl vara dags att runda av. Även om det börjar vara ganska så många dagar sedan nyår så önskar jag alla en god fortsättning, och vi syns väl förhoppningsvis i friidrottshallarna följande veckor framöver ;)
